tisdag 27 december 2016

Kent - nu som då för alltid!

Sorg, glädje och tacksamhet på en och samma gång. När de sista tonerna av den sista sången hade ekat ut ur Tele2:s stora arena bredde sig tomheten ut som en kall, våt filt. Samtidigt var hjärtat fyllt av tacksamhet över vad detta band har åstadkommit och betytt.







Kent har funnits länge i mitt liv. Men inte förrän 2012 hade jag förmånen att se dem live för första gången. Det har blivit några gånger till sen dess och nu hade jag förmånen att se tre av konserterna i deras sista turné - Avskedsturnén. De har rest runt i vårt land (och i våra grannländer) och jag fick se spelningen i Gävle och de två sista konserterna i Stockholm. Alla tre konserter nära nog identiska med varann med bara några små förändringar i spellistorna. Men ack så bra.






Under de första låtarna på fredagens konsert, den näst sista någonsin, kom känslan från Gävle. Skulle Jocke Bergs röst hålla? Hur var det med stämbanden? Men så hände nått och alla toner satt klockrent. Fortsättningen av konserten blev en fröjd att följa från en högt belägen plats i arenan. 'Döda vinkeln' visade sig bli min favorit för kvällen.






Som i ett rus av en vinterdrog lämnade vi i vetskap om att det bara var en enda konsert kvar med Kent. Lyckan att man skulle få uppleva detta en gång till var större än sorgen att det skulle vara för en allra sista gång. Stockholm var mörkt, rått och kallt och det kändes som om man var inne i en tung, mörk Kent-melodi. Minus femtio grader, Stockholm var slutstationen och vi var ensammast i Sverige. Tillsammans men ensamma.






Jag har förundrats. Vad är det som väcker så många känslor med Kent? En del vill gärna uttrycka sitt ogillande över gruppen liksom sin oförståelse över oss som gillar dem. Men de kanske inte förstår? De kanske inte har upptäckt det som kan liknas vid Kents själ? Jag har förstått hur mycket Kent har betytt för många och hur viktiga deras (J. Bergs) texter varit för många. Sen är det ju en smaksak om vad man tycker. De har en riktigt bra låtskatt, för vem som helst att upptäcka. För vem som helst att beröras av.  Kent är för alltid!






Runt lunchtid den 17 december var vi med på den sista färden. Ett marscherande tåg med fans och trumslagare som gick från Medborgarplatsen på Söder till Tele2 arena i Enskede. Det var mäktigt att vara en del av tåget som en sista hyllning till Sveriges bästa band.






Våra platser på den sista konserten var nog de bästa av de tre spelningar i vintermörkret. Vi satt några meter från scenen och såg kören, musikerna och bandet väldigt tydligt. Som vanligt drogs allt igång på samma briljanta sätt som det hade gjort de andra gångerna; nedräkning, på sekunden, med trumvirvlar och 'Gigi'. Exakt likadant. '999' drog igång - men denna gång visste vi att varje sång, var ton och varje ord var den sista gången vi fick höra från dem live... Tack Kent för allt! Tack som fan...















Spellista Stockholm (16 dec): intro/gigi, 999, thinner, berg och dalvana, romeo återvänder ensam, var är vi nu, hjärta, andromeda, egoist, den döda vinkeln, vi är för alltid, innan allting tar slut, den vänstra stranden, la belle époque, ingenting, kärleken väntar, vinter17, jag ser dig, musik non stop, utan dina andetag, sverige, 747

Extranummer: förlåtelsen, dom andra, mannen i den vita hatten (16 år senare)

Extra extranummer: den sista sången





Spellista Stockholm (17 dec): intro/gigi, 999, stoppa mig juni (lilla ego), romeo återvänder ensam, vinter02, var är vi nu, hjärta, andromeda, egoist, vi är för alltid, innan allting tar slut, den vänstra stranden, la belle époque, ingenting, kärleken väntar, vinter17, jag ser dig, musik non stop, socker, utan dina andetag, sverige, 747, december

Extranummer: förlåtelsen, dom andra, mannen i den vita hatten (16 år senare)


Extra extranummer: den sista sången




DEN TOTALA SPELLISTAN (Gävle, Stockholm16, Stockholm17):

Spellista: intro/gigi, 999, stoppa mig juni (lilla ego), thinner, berg och dalvana, romeo återvänder ensam, tänd på, vinter02, var är vi nu, hjärta, andromeda, egoist, den döda vinkeln, vi är för alltid, innan allting tar slut, den vänstra stranden, la belle époque, ingenting, kärleken väntar, vinter17, jag ser dig, musik non stop, socker, utan dina andetag, sverige, 747, december

Extranummer: förlåtelsen, dom andra, mannen i den vita hatten (16 år senare)


Extra extranummer: den sista sången

måndag 21 november 2016

"Man vill om man kan..."




Söker Kents själ. Finns den i Eskilstuna? I Stockholm? Hos fansen? Överallt eller ingenstans? Fanns den i Gävle?


Kent gav en mycket bra konsert när avskedsturnén gjorde sitt nedslag i Gavlerinken Arena i Gävle. Efter trettio minuters vit digital nedräkning (7:47 i rött), ett intro med trummor och en tung rockig kortversion av 'Gigi', släppte Kent lös '999'. Trycket i hallen var enormt! Publikens jubel fann inga gränser och många händer var högt uppe i luften. Scenens skarpa bildskärmar var magnifika, ljus och ljud var i toppklass.








Jocke Bergs stämband hade troligtvis fått jobba hårt i Örebro kvällen innan. Ibland höll inte rösten fullt ut. Ändå fantastiskt vad han lyckas väl med att nå ut med sina texter. Det är oftast lättare att höra vad han sjunger live än på skiva.








Låtarna avlöste varann en efter en och ett par mellansnack hanns med. "Det roliga är att vem som helst kan göra det vi gör", sa Berg och fortsatte med att konstatera att till och med en palsternacka skulle klara av det här lika bra som dem... Publiken trodde inte på det. Inte jag heller. Ingen trodde på det! Kent är verkligen ett toppband - speciellt live. Världsklass! Är man på toppen vill man inte falla ner. Så synd att de slutar just nu när de tycks ha så mycket mer att ge.








Att en suverän låtlista avslutades med '747' var föga förvånande. Att 'Mannen i den vita hatten (16 år senare)' avslutade extranumren var ingen större överraskning heller. Personligen tycker jag att det borde ha varit med fler låtar ur deras stora låtskatt. Fler extranummer framförallt. När 'Den sista sången' ebbade ut gladdes jag åt att ha upplevt en av de bästa konserterna jag någonsin sett och hört.







Men Kents själ fann jag inte på samma sätt som i den utomhusspelning de gjorde, den enda varma sommarkvällen, i Varberg 2012. Gävle var grymt bra ändå och jag är mer än lycklig över att veta att jag har biljetter till två konserter till, innan allting tar slut. På den sista spelningen - i Stockholm den 17 december 2016 - finner vi kanske den förlorade själen? På vägen till Kents sista vila finner den ro... Då kan vi tacka Kent för allt.






Spellista Gävle: intro/gigi, 999, stoppa mig juni (lilla ego), romeo återvänder ensam, tänd på, var är vi nu, hjärta, andromeda, egoist, vi är för alltid, innan allting tar slut, den vänstra stranden, la belle époque, ingenting, kärleken väntar, jag ser dig, musik non stop, utan dina andetag, sverige, 747

Extranummer: förlåtelsen, dom andra, mannen i den vita hatten (16 år senare)

Extra extranummer: den sista sången

lördag 19 mars 2016

Snart är Kent död

Kent har annonserat sin död. Gett sig själv en dödsdom. Sverige möter våren men ljusets återkomst förmörkas av dödstrummans hårda och distinkta slag. Budskapet om den 17 december sköljde över oss som en iskall havssvart vintervåg. Den dagen tar det slut! Inga mer konserter. Inga fler album. Inget mer Kent!








Chocken bland fansen var stor. Beskedet förvirrande, såsom ett novemberregn mot dieselångande asfalt en solvarm sommardag. Så typiskt Kent. De har aldrig följt en mall, utom den egna. De följer inte blanka trygga räls, rullar inte in på de förväntade stationerna. De skapar egna spår. Går sin egen väg. Tar stickspår vi inte visste fanns och jag tror att de gillar att skaka om oss lite. Med ett kärleksfullt säreget sätt. Dödstrumman talar. Den ekar i våra huvuden. Då som nu för alltid...








Det var tryck efter biljetterna till den sista turnén, som släpptes i dag. Lyckades få biljetter till två konserter. Den första i Gävle. Och sen i Stockholm. Då är rockgruppen Kent 9684 dagar gammal. Och 9711. Dag 9712 blir den sista dagen för Kent. Dag 9713 blir "No Kent Day". Kent är död, säger vi då. Men minnet lever kvar. För evigt? Då som nu för alltid? Frågan kvarstår.

fredag 1 januari 2016

Hallå där, 2016!!!

Ja, vad säger man? Bra eller dåligt? Bättre än alternativet antar jag. Ett nytt år betyder ju att vi fortfarande finns kvar.

| Jan M Andersson |

Om vi inte fanns kvar då... Vi människor. Hade 2016 ens funnits? Ingen hade ju vetat. Eller hade kanske någon insekt känt till det? Finns det intelligens bland småkrypen? Jag menar, samma slags intelligens som vi människor har? Nä! Nuet hade funnits men ingen hade kallat det 2016.

Men nu ska jag inte fördjupa mig i det. Anledningen till att jag skrev så här överhuvudtaget var att du skulle få en inblick i hur otroligt tramsig den här bloggen kan vara. Men ibland kan jag säkert hitta nått allvarligt att skriva om också. Men det blir nog mer sällan.

I dag såg jag på filmen "En man som heter Ove". En av de bättre svenska filmer jag sett på ett tag, och där Rolf Lassgård gestaltar Ove, den före detta ordföranden i bostadsrättsföreningen, med den äran. Ove är något av en ordningsman i kvarteret där han bor, oftast en rätt otrevlig sådan. Men fler och fler sympatiska sidor uppenbarar sig hos honom. Det är en tragikomisk film om en mycket ensam man som inte vågar berätta om sig själv. Helst av allt vill han avsluta sitt liv på denna jord för att möta någon han håller av. Men det går inte riktigt som han har tänkt. Filmen bjuder på många skratt men är väldigt tung i grund och botten. Den är varm och jag gillade den å ger fyra av fem hagelskott. Bra där, Hannes Holm (regissör) och övriga bakom denna film.

Har ni inte sett den än så gör det.